Jag vill gråta.

Nu sitter jag här i min säng och känner mig allmänt slut. Det finns fotfarande saker som ska göras men jag har verkligen ingen ork så vi får hoppas på att jag får det senare. Hoppas på att Ida kommer hit snart och spenderar min sista kväll här i mitt rum. Det här är sista gången jag kommer att sova i det här rummet som jag har trivts så bra i. Nästa gång jag kommer hit kommer hit och hälsar på så kommer det här att vara Adams rum. Jag vill inte, det känns hemskt. Tänk att man har längtat efter att flytta hemifrån sen man var tretton men nu när man är nitton år och tillräckligt gammal för att kastas ut från fågelboet så vill man helt enklet inte. Okej, visst.. jag vet att jag skulle bli galen om jag stannade kvar här men samtidigt känns det så konstigt. Tänk om det kommer att bli jättetråkigt att bo i Sundsvall? Tänk om jag inte trivs i lägenheten? Äh, nu får jag ta och ge mig!
Det här kommer att gå jättebra! Right?


Shit.





Jag och Ida för ett antal år sedan. Vill aldrig att detta ska ta slut.
Jag älskar att vara ful med Ida. Det är typ min hobby.


Min dator har blivit fixad och är nu bättre än nånsin. Hur skönt som helst! Speciellt när man varit utan den så länge. Idag har jag och Ida varit nere på stan, vi käkade lunch och fixade lite saker. Efter det gick vi hem till henne och jag försökte mig på att klippa hennes åtta årige bror, vilket slutade i kaos. Han ville inte sitta still och så det blev som det blev. Egentligen hade jag ganska mycket att göra idag men jag har liksom inte haft någon ork. Jag har en hel del som måste bli klart innan jag sticker på söndag. Jag kan verkligen inte fatta att jag ska bo själv, helt ensam. Jag trodde aldrig att jag skulle bli stor men det gick visst fortare än vad jag trott. Det är hemskt, jag vill inte. Samtidigt vill jag inget hellre. Det här har verkligen två sidor...
På onsdag står jag där i min nya lägenhet som jag får inreda precis som jag vill utan att ha en mamma som tjatar på mig. Helt sjukt.

Nu ska jag försöka ta mig kraft till att packa.

See ya!


Jag hatar det här.

Fan vad tråkigt jag har. Bara för att jag inte har något att göra så är alla upptagna. Typiskt. Ska min sista tid i Söderhamn vara så här tråkig? Jag har legat och glott i tre dagar nu.. blir tokig! Ja, det kanske är lika bra att det är tråkigt för då kanske jag inte vill komma tillbaka :P
SUCK. Ett psykfall är vad jag blir snart.

zlatan

Idag kom mamma hem med en kattunge som hon varit och hämtat i Bollnäs. Hon har sagt att vi inte ska ha några fler katter men tydligen så ändrade hon sig. Jag blev ganska förvånad när jag kom ner och såg vad hon hade i famnen. Mamma har döpt honom till Zlatan, så nu har vi två katter. Chippen och Zlatan.
Lätt att inte bli kär i den här sötnosen?
Och eftersom jag inte har så mycket för mig så blir det jag som är hemma med bäbisen de första dagarna tills han känner sig riktigt hemma. Egentligen har jag stor lust att åka till Sundsvall men det får bli efter klassträffen som planeras att hållas i helgen. Nä, nu ska jag nog ta och försöka sova.
PUSS.

Cry emo cry

Det är inte bara det här med att studera på universitet vill jag lova. Gud vad mycket papper det är som man måste skriva under och skicka in plus att man måste registrera sig på massvis med sidor. Papperna tar aldrig slut och jag blir tokig! Men det blir nog bra tillslut, hoppas jag. Igår hade vi kalas för min bror som fyllde tjugofem. Han fick en t-skirt som det stod "CRY EMO CRY" på av mig. Haha! Jag tyckte den var otroligt rolig iallafall och det tyckte nog Billy med :P Sedan åt vi världens godaste taco paj och sen blev det fika på det. När vi väl proppat magarna fulla med godsaker så pussade jag Christoffer hej då och lade jag mig och segade med massa mys filmer tex Lotta på bråkmakargatan och alla vi barn i Bullerbyn. Idag har jag varit minst lika seg så jag började dagen med att kika på Pelle Svanslös :) Nu ska jag kasta in lite tvätt i maskinen, det är nämligen dags att börja tvätta alla kläder nu så allt är rent tills jag flyttar. När jag har gjort det så ska jag fortsätta att bara mysa. Eller förresten, jag måste ju hämta ut mitt paket på Alen också.
Men efter det så ska jag lägga mig och mysa igen i mitt fina rum som nu för tiden består av flytt kartonger.
Oj vilket händelserikt liv jag har ;) Haha. Nä, men jag är fortfarande ganska slut efter sommarjobbet, vi får se när jag får energin tillbaka helt enkelt.
PUSS OCH HEJ

Underbara barn!

Jag har inte varit på bra humör idag men nu blev jag det tack vare att jag träffade tre av mina underbara kollobarn! Underbara små människor! Men det är väl inte så konstigt att man blir glad när det kommer tre flickor som skriker av glädje och kastar sig runt halsen på mig? Då kan man inte låta bli att gå och le resten av dagen. Herregud, hur ska jag klara mig till nästa sommar?
Hur som helst så har jag och mamma hämtat kartonger på Alen och hemma hos Billy så jag funderar på om jag kanske ska börja packa? Jag har ju ganska tråkigt.. så varför inte?

Spännande och läskigt på samma gång.

Jaha, då var jobbet slut och nu sitter man hemma och har extremt tråkigt. Regnet öser ner utanför mitt fönster och det blir ju inte bättre för att det regnar. Jag hade tänkt ta en promenad idag så att jag får andas in lite frisk luft men det får vänta tills det slutar regna. Jag somnade ganska tidigt igår och sov som en stock hela natten, ändå lyckades jag vakna vid två tiden idag. Jag skulle behöva städa mitt rum och tvätta alla mina kläder, för just nu så är 90 procent av alla mina kläder smutsiga. Men hur kul är det att tvätta när man inte har någon torktumlare? Kläderna får man hänga och dom blir aldrig torra. Suck och stön känner jag för den här dagen.
Snart är det dags att börja packa ner alla mina saker i kartonger och flytta från den lilla staden söderhamn. Själv. Det känns både läskigt och spännande. Det är här man har växt upp och det är här man känner sig trygg, jag kan staden utan och innan till. Nu ska man plötsligt gå vilse i en helt främmande stad. Jag kommer varken att hitta hem eller hitta till skolan på morgonen. Men om jag skulle bli kvar här så skulle det kännas som ett misslyckande. Vem vill bli kvar här? Inte jag i alla fall. Men det känns sorgligt att behöva bli vuxen men det kanske är dags nu. Jag vet ju vad jag vill med livet så det är bara att tuta och köra så får vi se vart livet tar mig. Spännande. Läskigt.
Det är dags att börja på ett nytt kapitel i livet. Ett blankt och oskrivet kapitel.

RSS 2.0