En tung sten har lättat från mitt hjärta.

Idag höll jag mitt tal. Snacka om hjärtklappning! Det blev ganska personligt, även om det inte var det som var tanken. Men hur som helst gick det bra och det är skönt att få det gjort. Jag hatar när man vet att man har något jobbigt framför sig, jag vill helst göra det så fort som möjligt. Nu sitter jag hemma och är allmänt trött. Jag har en del att plugga på, framför allt uppsatsen till svenskan som ska vara inlämnad idag. Vädret ute gör mig deprimerad, men det blir nog en hel del skidåkning på lovet. Då menar jag längdskidor. Det ska bli kul, speciellt när man inte har åkt på ett tag. Man får förmodligen en del att skratta åt, förmodligen mig själv. Men är det sportlov så är det. Eller hur?

Längtar till våren, då kan man känna livet i sig. Som Madicken hade sagt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0