Återupplevt gamla goda tider...
Nu har jag och Ida kommit hem från en lång cykeltur på två och en halv timme. Vi har återupplevt Mariehill och allt som hör till den gamla goda tiden då jag bodde på kullen. Först cyklade vi in till Mariehill och satte oss på kajen. Det kändes helt sjukt att vara där igen och cykla på vägarna som man så många gånger förut cyklat fram och tillbaka på, fast i mindre versioner av oss själva. Det var läskigt, konstigt men också vääldigt underbart!
Vi kastade in cyklarna i skogen och klättrade upp för kullen. Dock var det en helt annan sak när man var mindre för då gick det lätt utan minsta anstänging, men så var ju inte fallet idag vill jag lova. Huset såg ut som vanligt, förutom att de hade byggt en lekstuga på tomten. Min och Adams gamla koja fanns kvar i samma skick och såg precis ut som den gjorde när vi flyttade därifrån. När vi var klar med upptäckten i Mariehill så cyklade vi vidare till Rösten. Denna jävla backe som Ida en gång spydde i och som Sanna cyklade ner för i 180, minst. Med tröga cyklar så orkade vi inte hela vägen upp men nästan iallafall. Denna väg visade sig vara bra på att ha många hemska backar som man helst ville stanna och spy i än att fortsätta upp för. Vi bekantade oss med vårat gamla badställe som så fint kallas för "stubben". På vägen hem fylldes våra hjärnor med tanken på en iskall MER.
Tillslut satt vi där utanför tempo med trötta ben och drack vår efterlängtade MER.
Hemsk, jobbig men underbar cykeltur.
(Tänkte egentligen lägga in bilder men jag hittar inte mitt usb minne som jag måste ha...)
Vi kastade in cyklarna i skogen och klättrade upp för kullen. Dock var det en helt annan sak när man var mindre för då gick det lätt utan minsta anstänging, men så var ju inte fallet idag vill jag lova. Huset såg ut som vanligt, förutom att de hade byggt en lekstuga på tomten. Min och Adams gamla koja fanns kvar i samma skick och såg precis ut som den gjorde när vi flyttade därifrån. När vi var klar med upptäckten i Mariehill så cyklade vi vidare till Rösten. Denna jävla backe som Ida en gång spydde i och som Sanna cyklade ner för i 180, minst. Med tröga cyklar så orkade vi inte hela vägen upp men nästan iallafall. Denna väg visade sig vara bra på att ha många hemska backar som man helst ville stanna och spy i än att fortsätta upp för. Vi bekantade oss med vårat gamla badställe som så fint kallas för "stubben". På vägen hem fylldes våra hjärnor med tanken på en iskall MER.
Tillslut satt vi där utanför tempo med trötta ben och drack vår efterlängtade MER.
Hemsk, jobbig men underbar cykeltur.
(Tänkte egentligen lägga in bilder men jag hittar inte mitt usb minne som jag måste ha...)
Kommentarer
Trackback
