Isabellematildakruger

Den poppiga versionen av poison dunkar på högsta volym. Dock inte i mitt rum, men i min brors. Jag började genast tänka tillbaka på gamla minnen. Den tiden jag, Frida och Sanna satte oss på bussen mot Alfta så fort vi kunde och hade pengar till det. Det var en otroligt rolig tid. Jag saknar den tiden, och det sorgliga är att den aldrig kommer tillbaka. Det känns väldigt, väldigt sorgligt. Jag skulle gärna vrida tillbaka tiden så jag fick vara med om det en sista gång.
Det är så orättvist. Man visste inte när man steg på bussen hem att det skulle vara sista gången. Visst har vi varit där en eller två gånger för att säga hej. Men det kommer aldig mer bli som det var.

Åka moped så olovligt som det bara gick
Bada på alla ställen som det gick att bada på
Vara ute hela nätterna
Skratta
och bara vara.

Det var en härlig tid, men den kommer aldrig mer.