Isabellematildakruger

Just nu känns allt bara hopplöst. Jag sitter inne varenda helg och segar, jag har med andra ord skit tråkigt! Grejen är den att jag måste plugga, men det blir aldrig så vilket fall som helst. Jag försöker verkligen, men det blir mer att jag kollar på film eller gör något annat meningslöst. Jag vill ha förändring i mitt liv, allt känns bara tråkigt. Jag vill ut och göra något kul, men att festa känns inte längre så kul.. inte just nu iallafall. Det är bara samma sak jämt, det händer aldrig något roligt. Man ser samma människor och gör samma saker jämt. Visst, man kan faktiskt ha riktigt roligt när man är ute i lilla söderhamn också. Men för det mesta är det inte så. Men om man inte är ute och festar så mycket nu så kanske det blir as kul sen?
Jag vill upptäcka och göra nya saker. Jag är trött på samma gamla vanliga mönster, men samtidigt.. finns det något man kan göra för att bryta det här mönstret?

Det finns saker jag måste göra för att må bra, men jag har tappat energin och lusten till allt. Det som brukar hålla mig vid liv finns inte. Jag måste tillbaka till det, men jag vet inte hur. Det kanske blir så här ibland? Men nu känns det som om jag har tappat så mycket. Det jag brann för finns inte längre, det känns som om det är bortblåst. Jag gav upp det jag hade för inget. Just nu känner jag hur mycket jag saknar det. Kan man hitta tillbaka eller har jag tappat det? Det har gått många år men jag känner ofta att jag måste ta fram det igen.
Frågan är bara: Är det försent?

Ännu ett problem är att jag har tänkt så här i flera år, varenda gång det sätter sig i huvudet skakar jag av mig det och säger till mig själv att jag inte längre kan. Det är ingen idé för det går inte.
Men jag tror att jag behöver det och jag är ganska säker på varför jag har känt mig så tom. Jag har tappat en del av mig. Något som jag inte kunde leva utan när jag  var yngre. Då kunde jag leva ut alla mina känslor och när jag gjort det kände jag mig alltid lugn och glad. Idag förstår jag inte varför jag gjorde som jag gjorde. Det känns som om jag aldrig kommer kunna leva ut mitt liv helt om jag inte får tillbaka det. Men hur?

Vad är meningen? Är det meningen att jag ska hitta tillbaka, eller är det försent?

Jag tappade en del av min själ, jag gömde det långt inom mig för att glömma.
Men jag har insett att man aldrig kan glömma en del av sig själv. Man kan gömma, men den försvinner aldrig.

Jag tror jag kom på svaret själv! "Man kan aldrig glömma en del av sig själv för den försvinner aldrig."




Haha, hittade en väldigt gammal bild! Den får väl vara med här då :)