Plötsligt händer det

Ja, plötligt händer det. Jag trodde inte att jag skulle vara med om en krock någon gång. Men det hade jag tydligen fel om. Tur att det var en otroligt lindrig. Men man blev en aning chockad ändå. Det var ju så att vi var på kalas hos våran farbror Jan idag, jag och Adam. Vi åkte dit med Eva och Peter (andra släktingar). När vi skulle hem var det ganska mörk och ingen såg bilen som parkerat smart på gatan. Peter tröck plattan i mattan som han alltid brukar och pang! Man hade ju inte direkt förberett sig på detta så man blev ganska chockad. Det roliga var att det inte var en sådan krock som händer när man backar in i en annan bil, utan det var verkligen fart. Jag och lillebror Adam har pratat om det sen vi var liten, att han kör som en rallyförare. Det gör han verkligen, han kör inte direkt som en vanlig 50 åring, snarare som en 18 åring. Han kommer upp i fart på en sekund.  Vi hade lite kul åt det när vi gick hem. (Ja, vi orkade inte vänta på att han och ägaren till den andra bilen skulle reda ut allt så vi gick hem istället.)

Nu kollar jag på äntligen hemma, det är mysigt det! Kanske ska duscha snart också.. Väntar även på Ida som ska komma och sova med mig inatt :) Den största vikten i att hon ska sova här kanske är min gubbe som går utanför mitt fönster och drar en vagn med lik i på min lilla grusväg utanför fönstret. Han är hemsk och vill ta sig in genom mitt fönster. Hoppas han inte hälsar på inatt också. Han var ju här förra hösten också, vad vill han egentligen? Han kanske vill prata.. men vad vill han säga? och vad skulle jag säga?

"Vem är du? Har du kommit för att hämta mig nu?"
"Jag har redan länge gått vid din sida"

Kanske. Bara jag inte frågar vem han är, då kanske han svarar och då är man ju körd. Men jag tycker ändå jag varit snäll så jag hoppas på att det kommer en liten ängel och hämtar mig.

I wonder...


Näe, nu flummar jag för mycket faktiskt. Men den drömmen är faktiskt hemsk. Gubben är hemsk, men jag hör honom innan jag somnar och när jag sover ser jag honom. Men jag antar att ljudet har en naturlig förklaring. Det kanske bara var en liten mus som var ute och gick. Eller nått. Läskigt bara att drömmen och ljudet hör ihop och att det var samma sak förra hösten.

Jaja, VI HÖRS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0