Isabellematildakruger

Idag har jag spenderat den mesta av min tid till att vara på kollot. När bilen körde upp i backen till huset kände jag en varm känsla i magen, som så många gånger förr. Det var ungefär samma känsla då som nu, skillnaden var att denna känsla även innehöll lite nervositet. Det känns lite konstigt att komma dit och se det här huset, som kommer att vara fullt av barn om några vekor, som min arbetsplats under sommaren. Men jag älskar huset och jag älskar alla minnen jag har därifrån. Jag älskar att ströva omkring på gården, precis som jag gjorde när jag var barn. Och jag måste medge att så fort man kommer dit så får man den där spralliga och busiga känslan i kroppen som jag fick när jag var barn. Denna sommar kommer jag inte att vara ett kollobarn, jag kommer att vara en kolloledare. Läskigt, men otoligt roligt tror jag att det kommer att bli. Hoppas bara att jag inte blir "hatledaren". När jag var liten fanns det sådana ibland, förstår ni. Nä, men jag ser verkligen framemot den här sommaren. Det märks att man inte längre är något kollobarn, jag är nämligen inte längre rädd för att vara ensam på övervåningen. Jag var inte ens rädd när jag var själv uppe på vinden. Att bli lämnad ensam i det stora huset kändes inte heller det minsta skrämmande. Hade detta hänt när för ungefär åtta år sedan hade jag varit livrädd. Jag kommer ihåg när man märkte att alla andra barn var utomhus och att man satt själv på övervåningen.. då sprang man, ska ni veta! Fort som fan.

Hur som helst, imorgon ska jag dit igen. Lite drygt att kliva upp tidigt på en söndag bara, men men.
Nu ska jag se om jag kan hitta någon film!

Hörs!