Isabellematildakruger

Jag är så trött på att vara fast här. Jag vill leva ett eget liv. Jag tror inte att jag kommer att stanna här ett år till,  tror faktiskt att jag drar i sommar. I slutet av sommaren. Vi får se, men just nu känns det som om jag ska kvävas vilken sekund som helst. Jag står inte ut. Jag länktar efter min och Idas vandring. Det är konstigt, jag vet. Men jag länktar verkligen. Jag länktar efter att få göra något annorlunda, något som jag kommer att minnas. Frisk luft och vackra vyer. Det är vad jag vill ha. Det kommer knappast bli någon dans på rosor. Vi kommer vilja åka hem tusen gånger. Jag kommer förmodligen sitta och skrika efter Christoffer redan andra dagen.
Men jag tror ändå att det kommer bli en bra upplevelse. Det känns bara som om det är meningen att vi ska göra det.

Annars är det väl mest tankar om vad jag ska göra efter studenten som snurrar i mitt huvud. Jag vet vad jag vill, men det känns lite läskigt. Läskigt att lämna staden man växt upp i. Man känner sig ju trygg här. Alla människor som finns här vill jag ju inte heller lämna. Men det är väl meningen att allt inte ska vara som det brukar.


Hmm...