Isabellematildakruger

Gårdagen började med en tripp till Gävle. Det var väldigt trevligt och vi hade väldigt roligt. Jag fick med mig en tröja, en kjol och ett par örhängen hem. Det gjorde ont i plånboken, men garderoben blev glad. Frida var värst som vanligt! Sen fikade jag med Ida och Irma på stan, det var mycket, mycket trevligt! Vi pratade gamla minnen och annan skit. Sen sprang jag och Ida runt på stan som två yra höns. Väl hemma skulle Ida göra slingor på mig, men det gick inte så bra. Jag kom på den smarta idén att jag bara skulle kladda i skiten i hårbotten. Jag fick en gul/ orange rad mitt på huvudet. Jättefint! Som vanligt var vi segast i världen på att göra oss i ordning. Vi och vårat göraossiordninghumör är också väldigt roligt, tycker jag. Hur som helst, det blev en jävligt rolig kväll och när jag vaknade på morgonen märkte jag att nacken var helt trasig. Jag kan inte röra den. Kan bero på att jag headbangade hela kvällen igår. Inget jag tänker göra fler gånger. Fy fan. Mitt rum ser ut som hej kom och hjälp mig! Jag har även haft sönder en spegel som ligger här på golvet i tusen bitar. Så kan det gå med saker som ligger i vägen för Isabelle när hon ska sova. Då flyger allt ur sängen med en jäkla fart, ska ni veta!

Nä, nu ska jag umgås med Ida. Vi ska väl ligga här i sängen och jämra oss.


PÖSS

Snön bara öser ner och virvlar runt runt därute. I mitt huvud är det också som en jävla snöstorm. Varför ska man ha en sån ångest? Jag vill bara att allt ska gå bra. Jag vill ha livet som jag föreställt mig. Jag SKA ha det, och allt ska gå som jag vill. Annars vet jag inte vad jag gör. Jag som har en sån bra plan för vad jag ska göra med livet. Jag vill inte att den ska blir förstörd. Jag vill verkligen ha förändrig känner jag, men ändå vill jag att allt ska vara som vanligt. Så som det alltid har varit. Då behöver man inte oroa sig så mycket. Jag som tyckte att det var jobbigt när jag skulle börja gymnasiet. Det är inget jämnfört med det här som man ska tvingas gå igenom. Man vet ingenting. Man vet inte vad som händer och vad som ska hända. Jag vill bara veta, så jag slipper oroa mig. Vad ska jag göra om saker och ting inte blir som jag vill? Jag vill inte se min dröm krossas rakt framför ögonen på mig.

Jag har hittat en utbildning som jag vill gå, problemet är att det är så gott som omöjligt att komma in. Jag hoppas att det inte är så många som söker den utbldingen, då kanske jag har en chans att komma in. Förra året var det 2000 personer som sökte och dom har bara 60 platser. Känns ju väldigt lovande!

Nu har jag verkligen press på mig. Jag har bara en chans till att göra bra ifrån mig på högskoleprovet. Tänk om allt bara går åt helvete? Förra gången gick det verkligen inte bra. Men det måste gå bra den här gången, och det är jävligt bra.

Ångest. Ångest över vad som komma skall och att man inte har en aning om vad som ska hända. Guud vad nervös jag blir! Jag vill bara att allt ska gå vägen, att det ska bli som jag vill. Jag måste verkligen börja satsa!

Ni får ursäkta mig för att jag blandade ihop ord och greja. Men jag är trött :P