När man inte har något att göra..
Just nu ligger jag i min säng, dricker cola och lyssnar på kärleks låtar. Jag känner mig väldigt blödig just nu, så som man brukar bli när man lyssnar på sådana låtar. Ja, jag blir alla fall det. Jag kom och tänka på att det inte finns något i världen som är viktigare än kärlek. Love is the only thing that matters. Utan kärlek är man förlorad. Det är egentligen en sak som är självklar, utan kärlek överlever man helt enkelt inte. Och då menar jag inte bara kärlek mellan två människor som vill spendera resten av livet med varandra. Jag menar även kärlek till sina barn, föräldrar, vänner och släktingar. Jag tänker ofta av någon konstig anledning ofta på att jag ska mista den jag älskar. När jag är kär kan jag ibland få pankiattacker och helt plötsligt bli livrädd att min älskade ska dö. Jag vet inte varför det blir så. Jag undrar verkligen varför det blir så. Samma sak gäller mina vänner och min familj. Ibland får jag ryck och kan börja gråta för att jag är rädd att jag ska mista någon. Men samtidigt vet jag att det är väldigt dumt, det är så onödigt. Det finns väl inte något bra med det? Man kan ju helt enkelt inte gå och oroa sig över sånt. Det kan inte vara helt normalt?
Jag förstår verkligen hur föräldrar känner när man är borta och inte hör av sig. Jag kommer ihåg när jag var mindre, jag var nog i sju års åldern. Jag gick inte hem efter skolan som slutade runt ett tiden utan stannade i skogen vid skolan och lekte med min kompis. Vi hade väldigt roligt och lekte i timtal utan att vi tänkte det minsta på tiden. När vi upptäckte att det blivit mörkt ute förstod vi att vi nog hade missat middagen och att klockan antagligen var väldigt mycket. Vi gick åt varsitt håll och när jag gått ungefär två hundra meter möter jag mamma som gråter men samtidigt är väldigt arg och rädd. Glad var hon visst också. Men då förstod man inte riktigt varför hon skulle vara så upprörd. Hon pratade om polisen och pappa som var ute och letade och jag vet inte allt.
Jaha, jag glömde bort tiden och missade middagen. Måste hon gråta över det? Allt jag gjorde var ju bara att glömma tiden, är det så farligt?
Nej, jag ska nog inte skaffa barn ^^ Lika bra det. Inte om dom blir som jag när jag var liten i alla fall.
Jaha, det var ju inte direkt det här jag skulle skriva om egentligen, men nu råkade det bli så..
Imorgon tar jag time out, för vad är meningen med att sitta och läsa tidningar hela dagen? Jag har inte riktigt förstått det. Jag tofflar hellre ;)
HEJ SVEJS!
